Det finns många tankar som kommer när vi börjar komma in i säsongen. Det gäller de nya förutsättningarna för spelidé och träning, kravet på ledare och spelare. Det gäller också de självpåtagna läktarcoachernas ansvar mm. Här kommer några funderingar.
Först och främst så blev det en rättvis seger mot Falun och efter full tid dessutom … Så skönt! Visst de var stundtals spel mot ett mål för att sedan bli svackor i fokuseringen som resulterade i mål som jag antar att laget måste bli så fruktansvärt irriterat över som spelare. Vad var skillnaden mot tidigare matcher. Egentligen inte mycket men… de orkade ta tillbaka fokuseringen i stället för att bli frustrerad. Falun är ett bra lag men de var riktigt tröttkörda i slutet och de hungriga tigrinnorna som hela tiden sprang runt om kring dem gjorde inte det lätt. Visst det var en ovanligt strulig match med många domslut som man kanske kan undra över men dessa matcher ska ju vinnas de också.
Vad var det mer som gjorde att Rönnby kunde stå som segrare. Jo! Den stora bredden i laget som gör att spelare från bänken kan komma in när en spelare just idag inte har en bra dag. Just den bredden är ett tecken på den nya kulturen i laget som till slut kommer att leda fram till det fulländade spel som laget kommer att prestera i framtiden. Vi är inte där ännu men snart så kommer vi att sitta på läktaren och njuta av 60 minuters fulländad innebandy. Jag är övertygad om att ledarstaben framför detta till spelarna: Men… Varje (!) enskild spelare är helt avgörande för framtidens resultat. Nu vet jag inte om detta är ett problem men jag ville ändå få det sagt – Alla är viktiga!
Jag hörde av en klok person att många av de nya lagen i SSL är så unga och oerfarna men att de kommer att utvecklas stort i framtiden. Det stämmer. Flera lag har många väldigt unga spelare och de stora lagen får se upp i framtiden… Men vänta nu… Har man tittat på Rönnbys trupp… Herregud … De erfarnaste spelarna har massvis med år kvar i eliten där de kommer att fortsätta att utvecklas stort! Jag jämförde snittåldern med andra lag på samma nivå och vi är … ungdomarna. Ett förväntat resultat borde vara att klara slutspel. Men herregud… Så som de stundtals spelar mot alla (!) lag gör ju att vi självklart hoppas mer än så… men realism är ju en bra faktor.
Det har blivit tydligt för mig att spelare som tidigare var unga talanger redan i år får axla rollen av att vara scoutade av motståndartränarna. De får en mycket hårdare uppvaktning än tidigare och det i sin tur gör att de inte alltid kan
komma fram på samma sätt (Ännu…). Jag är oerhört imponerad av att se hur de match efter match fortsätter att ta tuffa närkamper för att laget ska nå framgång. Inget gnäll där inte! Det är ju något som hela laget råkar ut för. När man spelar innebandy på det sätt som man gör i Rönnby idag så möter man ju lag som vill förstöra detta spel. Lösningen är ofta att vara fysiska på ett sätt som gränsar till det brutala. Nu tror jag inte att något lag medvetet går in för att skada. Nej, absolut inte! Men om man inte hänger med så …. Nu har inte Rönnby förlorat matcher på grund av onödigt hårt spel från motståndarnas sida. Men det går inte att låta bli att reflektera över hur mycket smällar som de får.
Domarna är ju en grupp som är helt avgörande för hur matcherna ska avlöpas. De sätter nivån för vilket spel som ska tillåtas och det är upp till lagen att anpassa sig efter detta. Kraven på dessa hjältar är betydligt högre nu än förut. Daminnebandyn på elitnivå kräver matchledare som har kondition, spelförståelse, auktoritet och en pedagogisk förmåga. Allt för ofta blir domaren matchens syndabock. Inte konstigt, jag har själv vid flera tillfällen tänkt onda tankar om dem och det finns en mängd av oss läktarcoacher som tycker till om det mesta. Vi har åsikter oavsett om vi sitter på läktaren eller som nu allt oftare ser matcherna på annat sätt. Det verkar som om de tankar som man har är kritiska mot just domarna eller spelare eller coacherna som försöker att leda sitt lag. Tänk om denna negativa energi kunde vändas till något positivt. Något som ger stöd och glädje. Jag är övertygad om vi skulle kunna bidra till något som i slutändan ger vårt lag ännu mera energi för framtida segrar.
Helgen som passerats var spelledig.....snart är det match igen – Underbart!